• Reviews

Niccokick - The good times we shared, were they so bad?

Sydsvenskan 3/5 - 2008-02-09

Få svenska band kan uppvisa samma trovärdiga mix av obstinat energi och slackermentalitet som Niccokick. Efter den ganska storstilade comeback som både Dinosaur Jr och Buffalo Tom gjorde förra året känns nittiotalets amerikanska indierock mer närvarande än på länge och det borde gynna Niccokick, skriver Anders Jaderup.

Nordvästskåningarna, som åtminstone delvis omgrupperat till Malmö, bildade visserligen sitt band 2001 men från gitarrskramlet, de trasromantiska popmelodierna och den ångestspruckna sången går en tydlig tråd tillbaka till förra decenniet.
Trots en del hajp försvann debutplattan in i ett svart hål. Den här uppföljaren förtjänar ett annat öde. Få svenska band kan uppvisa samma trovärdiga mix av obstinat energi och slackermentalitet och Andreas Söderlund släpper väldigt sällan ifrån sig en dålig låt. Och när Niccokick på sina ställen adderar blås, syntstråkar och Annika Norlin kan vi inte längre beskylla dem för att bara ha blicken i backspegeln.

Bästa spår: You Must Be on Drugs or Something

Anders Jaderup | URL