• Live reviews

Genuin glädjeyra

Muzic.se - 2008-04-04

Niccokick är ett av få band som verkligen lever upp till epitetet ”liveband”. Deras förmåga att underhålla gör dem även till en av få grupper som får tillbaka dubbelt så mycket energi som de skickar ut. Kvällen till ära är publiken rejält på gång och nästan varje låt backas upp av det stök som vi så länge saknat på Mejeriets fredagskonserter.

I brist på tonart så får man skrika, något som sångaren Andreas Söderlund inte är sen med att utnyttja. Till skillnad från så många andra har han dock skrikandet under kontroll och får det att låta, i sammanhanget, nyanserat. Det är en skön känsla att se Andreas spänna hela halsen för att låta sina toner lämna munnen som om de vore de sista han någonsin fick chansen att utstöta. Och, så länge jag inte står längst fram så är de sporadiska salivduscharna det ultimata beviset på att det handlar om ren passion.

Den senaste skivan, The good times we shared were they so bad, var lite mer kontrollerad och producerad än föregående, och det är först i liveformatet som den ursprungliga Niccokick-känslan infinner sig. Tillsammans med de äldre låtarna bygger spellistan upp ett totalt sammelsurium av direkta och yvigt tighta gitarrlåtar som kulminerar i en genuin glädjeyra. För, så fort bandet går upp på scenen handlar det bara om att ge publiken en så heltäckande liveupplevelse som möjligt.

Niccokick är ett renodlat och rutinerat liveband. De vet exakt vad som förväntas och levererar hela tiden lite mer än vad situationen kräver. Med ”I drink to get thrilled” och ”You must be on drugs or something” i spetsen bevisar bandet att deras musik fortfarande handlar om energi, kärlek och vilja. Niccokick kommer bli en given festivalklassiker i sommar!

Jens Ganslandt | URL